Fakta om öron

Ytterörat

Ytterörat består av den del av örat vi kan se: öronmusslan och hörselgången. Ytterörats funktion är att fånga in ljud och att härleda ljudet bakåt/ inåt. Hörselgången har till uppgift att för ljudet vidare in i örat och att hålla rent och stoppa smuts och bakterier från att tränga längre in i örat. Huden i hörselgången är tunn och skyddar körtlar och nerver som ligger nära hörselgången. I huden finns körtlar som bildar vax. Öronvax är helt naturligt och ett sätt för kroppen och öronen att skydda örat från smuts och bakterier. Vax som produceras i hörselgången försvinner helt naturligt ut ur örat och på det sättet tar med sig smuts ut från örat.

Mellanörat

Längst in i hörselgången sitter trumhinnan och där börjar mellanörat. Trumhinnan sitter utspänd över gången och vibrerar när den träffas av ljudvågor. Bakom trumhinnan sitter trumhålan, vilket är ett hålrum som finns för att reglera tryck för trumhinnan. Trycket reglerar du bl.a när när du sväljer eller gäspar.

I mellanörat finns tre hörselben:

• Stigbygeln (kroppens minsta ben!)
• Hammaren
• Städet

De tre benen bildar en kedja där hammaren är fäst vid trumhinnan och städet. Städet har sedan i sin tur kontakt med stigbygeln. De tre benen för vidare trumhinnans svängningar. Från mellanörat börjar örontrumpeten som är en gång ner till svalget. I örontrumpeten passerar luft när vi gäspar eller sväljer.

Innerörat

Innerörat består av benlabyrinten, där en del av benlabyrinten är snäckan. I snäckan finns våra hörselceller. I benlabyrinten finns även tre hinnbåggångar och två hinnsäckar där våra sinnesceller för balans finns. Från sinnescellerna går nerver som sätts samman och bildar hörsel- och balansnerven som fortsätter till hörsel- och balanscentrum i hjärnan.

Hörsel - hur fungerar det?

Människan har liksom övriga däggdjur två öron vilket underlättar positionsbestämning av ljud och ökar förmågan att hålla balansen. Människans öron är inte särskilt utvecklade jämfört med många andra arter, men kan uppfatta ljudvågor i luft i frekvensområdet 20 Hz till 20 000 Hz. Barn kan ha ett större hörselomfång och från vuxen ålder minskar hörselomfånget successivt. Ett friskt öra kan vid optimalt frekvensintervall uppfatta ljud från 0 dB och uppåt, men kraftiga ljud är skadliga.

Ljudet tar sig in i ytterörat genom öronmusslan, som fångar upp ljudet likt en tratt och leder ljudvågorna in i hörselgången. Ljudet stöter på trumhinnan, som fungerar som en barriär mellan ytterörat och de intredelarna av örat. Trumhinnan kommer i vibration och vibrationerna fortplantas genom tre ben i mellanörat; hammaren, städet och stigbygeln.

Hammaren sitter fast i trumhinnan och är länkad till städet, som i sin tur är länkad till stigbygeln. De tre hörselbenen förstärker vibgrationerna från hörselgången. Mellanörat, som är separerat från ytterörat av trumhinnan, för vidare ljudet och balanserar ev tryckskillnad som kan uppstå. Mellanprat är förbundet med svalget via örontrumpeten, vilket gör att det kan passera luft denna vägen.

Stigbygeln slår på det ovala fönstret på hörselsnäckan (cochlea), som är en del av innerörat. Vibrationerna från det ovala fönstret leder till att vätskan inuti cochlea startar vågor som uppfattas av känselceller i hörselsnäckan, vilka skickar vidare signaler till hörselcentrum i hjärnan via hörselnerven.

Balansen sitter i innerörat

I innerörat finns vårt balanssinne. I de tre båggångarna som finns i innerörat finns vätska, och när du rör på huvudet rör sig vätskan. I dessa båggångar finns sinnescellerna. På sinnescellerna, som också kallas hårceller, finns små tunna hår som aktiveras av vätsketillströmning. Hårcellerna kan med hjälp av en geléaktig yta med små kristaller på registrera gravitation och tyngdkraft eftersom kristallerna är tyngre än vätskan.

All information som sinnescellerna snappar upp skickas vidare som impulser, genom hörsel- och balansnerven, till hjärnan.